Malarter – De olika arter av mal

Klädmalen (Tineola bisselliella) är mycket lik pälsmalen. Den mest påtagliga skillnaden är att pälsmalen har 3 svarta fläckar på varje vinge, vilket klädmalen inte har. Fläckarna kan dock slitas bort.

Klädmalens larver livnär sig på organiska material som ull, päls, silke, fjädrar, hår och liknande. De hittas därför ofta i textilier som gamla kläder, mattor, möbelklädsel etc.

Läs mer om klädmal här.

Pälsmal (Tinea pellionella) liknar – som nämnts ovan – klädmal, med den mest märkbara skillnaden de 3 svarta fläckarna på varje vinge. Men pälsängrar kan också förväxlas med fröängrar, som också har svarta fläckar på vingarna.

Pälsängrarnas larver livnär sig främst på päls, hår, fjädrar och textilier, men kan även livnära sig på en del andra material som t.ex. vissa torrfoder.

Läs mer om pälsmal här.

Tvåfärgade frömal (Plodia interpunctella) är lätta att skilja från andra malar eftersom den övre tredjedelen av vingarna är ljusgrå medan den resterande delen är kopparröd. De kan dock förväxlas med kvarnmott eftersom de två arterna lever på samma ställen och orsakar samma skador.

Larverna av den tvåfärgade frömalen kan livnära sig på en mängd olika växtmaterial, men i hem och företag angriper de främst torra livsmedel som russin, mjöl, kryddor, nötter, bröd, flingor, pasta, ris, torkad frukt, frukostflingor osv. De förekommer också ibland i andra livsmedel som choklad, kakao, snabbkaffe m.m.

Läs mer om tvåfärgad frömal här.

Grodmalen(Hofmannophila pseudospretella) har många svarta fläckar på vingarna och kan därför förväxlas med pälsmalen, som bara har 3 fläckar på varje vinge.

Fröfjärilslarver är nästan allätare och kan överleva på nästan allt växtmaterial samt en mängd olika djurmaterial. De kan också angripa textilier, men i praktiken är det oftare klädmalar och pälsmalar som gör det.

Läs mer om frömal här.

Vithövdad skräpmal (Endrosis sarcitrella) är lätt att känna igen från andra malarter på sina karakteristiska vita ”axlar” – den övre delen av vingarna.

Vithövdad skräpmal larver är nästan allätare, men de är inte längre ett utbrett problem i svenska hushåll. Det beror på att de bara förökar sig i mycket fuktiga miljöer och att de flesta moderna hem är alldeles för torra för att de ska trivas.

Läs mer om vithövdad skräpmal här.

Kvarnmott (Ephestia kuehniella) är mycket lik de tvåfärgade malarna eftersom de utvecklas likformigt, lever på samma platser och angriper många av samma livsmedel. Kvarnmott är dock mycket ovanligare i hushållen än de tvåfärgade frömotten.

Kvarnmottens larver livnär sig huvudsakligen på mjöl eftersom honorna föredrar att lägga sina ägg i mjöl. Larverna kan dock livnära sig på ett antal andra torra livsmedel som spannmål, frukostflingor, gryn etc.

Läs mer om kvarnmott här.

Hömott (Ephestia elutellea) är mycket lik kvarnmott och dadelmal.

Hömottens larver livnär sig främst på torra växtprodukter som kakaobönor, nötter, torkad frukt och tobak. Den kan också angripa frukostspannmål, torkat kött, djurspillning, torrt trä och döda insekter i insektssamlingar, till exempel.

Kortvingat fruktmott (Cadra cautella) förväxlas ofta med hömott och smalvingat fruktmott.

Kortvingat fruktmottens många smeknamn illustrerar mycket väl det breda spektrum av livsmedel som den angriper. Hit hör torkade frukter som dadlar, fikon, russin, katrinplommon m.m., men också spannmål och spannmålsprodukter, bönor, korn, majs, ris, nötter, choklad m.m. Larverna kan också vara kannibalistiska och äta sina syskon.

Tapetmal (Trichophaga tapetiella) skiljer sig mycket från andra skadedjursmalar på grund av sitt utseende; huvudet och den nedre halvan av vingarna är vita, medan den övre halvan av vingarna är mörka.

Tapetmalen livnär sig huvudsakligen på animaliskt material som fjädrar, päls, skinn, läder och liknande. Mattmott trivs bara i fuktiga miljöer och är mycket mindre vanliga idag än förr i tiden.

Humlemott (Aphomia sociella) är en av de större malarterna och kan bli upp till 2 cm lång och ha ett vingspann på upp till 4 cm.

Humlemottens larver livnär sig på ett ämne som finns i insektsbon – särskilt i humlekupor, men även i getingbon, fågelbon och bikupor.